Jag trodde att det var mitt fel
”Första gången jag skrev i chatten skrev jag bara ”hej”. Det räckte.”
Hemma var det bråk nästan varje kväll. Mamma och hennes nya kille skrek, och jag satt på mitt rum med hörlurarna på max. Jag trodde att det var normalt. Eller – jag trodde att det var mitt fel. Att om jag bara var lite snällare, städade lite mer, så skulle det bli lugnt.
En kompis visade mig chatten. Jag satt med telefonen i en timme innan jag vågade skriva något. Till slut skrev jag bara ”hej”.
Hon som svarade frågade inte massa saker. Hon skrev: ”Hej! Vad bra att du skriver. Ta den tid du behöver.”
Vi chattade nästan varje vecka i två månader. Hon hjälpte mig förstå att det inte var mitt ansvar att hålla ihop familjen. Hon hjälpte mig också att prata med skolkuratorn, som i sin tur kopplade in socialtjänsten.
Det är inte perfekt hemma nu. Men det är bättre. Och jag vet att jag inte är ensam.
Till dig som läser: Du behöver inte veta vad du ska säga. Skriv bara hej.